Tack för att ni delat veckan med oss!

Söndag 6 augusti

Sitter här i solen med en märklig känsla. Lägerområdet är tomt, inga tält eller spisar syns längre och det känns faktiskt sorgligt. Vår lägerkommittee ska avsluta och ett nytt gäng ska påbörja. Overkligt att dessa år av planerande och funderande nu börjar gå mot sitt slut. Det är skönt för jag längtar efter tid med min familj igen och att bara få vara… men också vemodigt. Lägerveckan blev ju såklart höjdpunkten. Helt fantastiskt!

En vecka har vi varit tillsammans på olika sätt: lagat mat, badat, samarbetat, tävlat, ätit glass, hoppat studsmatta, busat, tovat får av ull och gjort HOPParmband. Säkert har det varit lite missuppfattningar och ledsamheter här och där då man inte kommer överens eller förstår varandra. Ibland blir det fel men det viktiga är att göra upp och säga förlåt. Samarbeta och lyssna på andra är inte alltid lätt. Men detta blandas med allt det roliga. Sova i tält, dricka varm choklad, berätta roliga historier, WorksHOPPs, berättelser på GodaHOPPsudden och HÖPP. Summa summarum: vi mår bra tillsammans. Livet innehåller både glada och ledsna dagar. Det är många som blivit fascinerade av hur vi alla hjälper varandra, stora som små. Vare sig det handlar om att få fler dass på rätt ställe, ge en kram när det behövs eller hjälp att hämta mat.

Dagarna har varit fulla av roliga aktiviteter. I fredags hade vi den fantastiska marknaden där alla pengar går till Barn I Alla Länder. Jag började med att köpa min efterlängtade spettekaka: köp 2 och betala för 3 – så går det till på BIALs marknad. Annars fanns det saffranspannkakor, äppelsnor, chilichokladbollar och annat gott. Hantverk som blivit halsband, armband, insektshotell, tavlor eller varför inte köpa HOPPdrycken som förändrar livet. Men upplevelser kunde man också köpa: en kameltur, skidskytte eller vernissage. Jag avslutade med att själv samla in lite pengar genom att märka kåsor. Variation i mängd som ni förstår och som måste upplevas.

Men det bästa av allt under lägret är ändå att Jesus haft en självklar plats. Många har fått möta honom för första gången, andra fått lära känna nya sidor av en stor Gud som älskar. Bönehuset har haft fullt upp!

Jag är så tacksam för alla glada och nöjda deltagare. TACK för att ni kommit och delat denna vecka med oss. Jag hoppas att ni åkt hem med många goda minnen och roliga bus, nya vänner och framför allt nytt hopp för hösten. För många av er börjar skolan om några veckor – kom då ihåg att du inte är ensam utan att Jesus faktiskt gillar att vara med dig överallt.

TUSEN TACK alla fantastiska patrulledare, funktionärer, bedjare, alla som bakat – är så tacksam för att just du gett av din tid – Gud välsigne dig.

För oss som är kvar här i Mossebo väntar dagar av rivning, städning, matlagning, utvärderingar som ska både läsas och skrivas men främst massor av tacksamma böner. Du är bäst Jesus!

Nu får vi längta till 2020 då Mittsverige och Vässarö hälsar oss välkomna. (Det blir kul – då Vässarö -81 var mitt första Patrullriks)

Visst ses vi?

Anna Åhman, lägerchef Patrullriks 2017

6 augusti 2017

Tankar från en trebarnsmamma på Hoppetossa

Lördag 5 augusti

Lördag 5 augusti

Din klara sol går åter upp och Pippi Långstrump, bläckblåsarna ljuder över ängen. Tidigare har även Hemglass muntra melodi varit representerad, smart drag för att få upp barnen. Tidsspannet mellan tapto och revelj tycks bli kortare och kortare för varje dag. 

Jag vaknar med en fot i ansiktet, och en annans huvud på min mage. Känner efter om kroppen finns kvar, och det gör den, i allra högsta grad, den känns på massor av ovanliga ställen.  Nattens vila blev kortare än vanligt i familjebyn. Lillebror fyllde mörkret med nattskräckseposet och behövde sin pappa. Synd att pappa hade nattjour i sjukstugan. Mammans famn fylldes på snabbt av både lilla och stora systers gråt, mammans hjärna fylldes av lätt stress som ökade i takt med ariornas intensitet. Fumlade efter mobilen, hittade skor, handdukar, blöjpaket och till slut mobilen som visade sig vara lika funktionell som vattenpelaren i vår minstings, efter två syskon, ärvda regnställ, noll…tyvärr. De numera vakna tältgrannarna fick ta hand om storasyster och jag, med ett ylande barn på varje arm, tog en arla morgonpromenad runt 02.30. Tacksam över pannlampan, över lätthittade skor, över uppehåll i skyfallet och tillslut en pappafamn i sjukstugan. Nåväl, framåt gryningen sov vi alla igen. 

Känslan i vårt matlag är ömsom hola baloa, ömsom skratt och en del damage control. Oavsett när vi börjar med maten så bryter alltid några av deltagarna ihop ungefär 10 minuter innan maten är klar. Någon lägger sig på marken och sparkar, en annan öppnar vattendunken. Det behövs många armar och knän här. Majoriteten är runt 5 år. Vi mutar en del, luras en del och överväldigas över vilken styrka som uppvisas i armarna efter varje tugga. En stund senare gläds vi över styrkan på kaffet. 

Vid middagen pratar vi om bidrag till marknaden, barnen kan tänka sig sälja gräs, sånger, kramar, gröten som blivit kvar från frukosten, skämt, vatten och tårtdekorationerna de skapat häromdagen av papper de finurligt hittat vid hoppetossatältet. Kreativiteten flödar. Med pedagogisk försiktighet förklarar vi att alla pengar vi samlar in på marknaden går till BIAL. “Neeheej” deklarerar barnen. Det ska bli godispengar, tycker vissa. Efter ytterligare pedagogiska genidrag och överläggningar, samtal om världens orättvisor och barns olika förutsättningar så bestämmer vi att för varje krona de tjänar får de lika många av oss att handla för på marknaden. Deal set. Vi får se vad det blir, om det blir.   

Det är roligt att vara på läger, barnen leker från havregrynsgröten till kvällens sista chokladmjölksdroppe. Att leva så här är tröttande, det tycker vi nog alla, marginalerna är inte stora. Men det som är roligt är så mycket roligare än vad det jobbiga är jobbigt. Det känns tryggt att släppa barnen här, vår äldsta dotter är sex år och nu går hon på upptäcktsfärd med nya och gamla kompisar. Vi hittar dem till slut, vid kiosken, föräldrarna förmanar och skrattar sen bakom skämskudden. De har tydligen sålt vatten och saft från vår dunk i random petflaskor, de har även efterfrågat allmosor till förmån för kioskens försäljning. Vi får kalla det kreativt. De tyckte vi varit för snåla. 

Den här veckan har vi samlat så många minnen tillsammans inför hösten, vi har levt nära och med varandra, bett tillsammans, somnat med näsan inborrade i barnens rökdoftande hår, skrattat mer än vanligt, lärt oss gå på bajamajor och surra, Surat över sura byxor, och när solen varit framme har vi njutit än mer. Vi har lärt oss mer om vem Gud är, och gått på roliga gudstjänster varje dag, barnen har tyckt om det och vi också. Vi har samtalat under fotogenlyktan vid bordet och tjuvätit chips när barnen äntligen sover. Upplevt neonrosa blixtar som skär genom himlavalvet och öronbedövande regn mot presenningen, barnen i famnen och chokladmjölk. Det är mysigt och respektingivande. Sällan upplevs åska så konkret som där och då. Många, många fina minnen till minnesbanken, Tack.    

Gud är så god mot oss. Tack för att vi fått omslutas av Hans omsorg och kärlek. Hela veckan har andats Guds närvaro i allt. Tack Gode Gud för fantastiska Dagar.  

Elna, mamma till tre musketörer på Familjebyn Hoppetossa

     
5 augusti 2017

Gemenskap med Jesus i centrum

Lördag morgon 5 augusti

Då är nu en vecka i familjebyn avverkad och jag kan inte låta bli att känna mig nöjd och även lite förundrad över hur bra det hela har gått. I söndags sattes vi ihop med ett gäng människor. Några var bekanta sen tidigare, men de flesta var för mig helt obekanta. Nu skulle alltså vi inte bara dela kök utan även bygga kök, matplats dusch och allt som 13 barn och 10 vuxna kan tänkas behöva.

Barnen började leka och vi vuxna började lära känna varandra. Snabbt förstod jag att just vårt matlag hade fått den bästa platsen. Bakom ”köket” löper ett långt, brett, djupt och torrlagt dike. Detta blev snabbt ett tillhåll för de omyndiga i sällskapet. Det var det första de gick till om mornarna och det sista de lämnade (blev dragna ifrån) på kvällen.

Efter en dag eller två tänkte jag att vi nog hade fått den sämsta platsen i hela Hoppetossa. Först stukades det fötter. Sen byggdes det broar som lösning på problemet med dåliga hopp. När broarna var byggda drog kriget igång. Vilka som hade byggt vilken bro? Vilken bro som var bäst och vem som egentligen hade rätt att beträda vilken bro? Efter ytterligare en dag blev det någon sorts maktbalans och fokuset förflyttades till inte-nudda-marken-banan på andra sidan diket.

Om man någon gång tänkt tanken att ens barn på något magiskt sätt skulle förvandlas till idealbilden av en scout så fort de beträdde marken i Mossebo, så kom verkligheten snabbt ikapp en. Syskonkärlek är visst som ”vanlig” kärlek – är den äkta så frodas den oavsett omständigheter. Konflikter är en förälders ständiga följeslagare, men mitt i allt så finns det en frisk fläkt. Av allt som det kan bråkas om så är det en genre av konflikter som annars präglar den moderna förälderns liv som helt uteblivit denna veckan. Inte en enda gång har jag fått frågan ”får jag spela?”.

Att leva så nära andra människor som man inte känner där den gemensamma nämnaren är Jesus är väldigt uppfriskande. Vatten körs på kärror, ved kapas och klyvs, eld och kärror lånas från grannarna, vi ber tillsammans och kreativiteten flödar. Känslan av egendomsgemenskap gör sig påmind och det är förunderligt hur väl det går. Inte heller är vårt matlag unikt på denna punkt. Överallt i Hoppetossa står det byggen som vittnar på människors samarbetsförmåga. På kvällarna lyser fotogenlampor och ljudet av skratt och prat vittnar om gemenskap. Jesus är här och han har satt sin prägel på detta läger.

Patrullriks är en enormt positiv upplevelse som jag kommer att bära med mig. Det är mitt livs första scoutläger, men definitivt inte mitt sista!

Emma Ortiz, Markaryd

På Patrullriks facebook-sida finns en album med en massa bilder från fredagens marknad. Går gärna in och kolla.

5 augusti 2017

Dagens flopp och dagens hopp

Torsdag 3 augusti

Torsdagen går mot natt och vi sammanfattar dagen i patrullaftonbönen. Var och en får dela "dagens hopp" och "dagens flopp", det vill säga något positivt och något negativt från dagen. Flopparna domineras av det regniga vädret, med åskan som kulmen. Dagens hopp består till exempel av det stora nät som vi under kvällen satt upp i byn – ett nät att slappa i, umgås i och kanske leka i. 
 
Vädret får bli även min flopp. Scoutläger är trots allt roligare med torra kläder och skor. Hurtiga rop om att "regn hör till" eller "det finns inget dåligt väder – bara dåliga kläder" biter inte riktigt. Jag föredrar fortfarande tält som inte luktar fuktig skunk. Och det gäller även om det varit ännu värre något tidigare år. 
 
Men dagens hopp är ändå större. Jag har fått se en massa glada barn. Skrattande barn i tidigare nämnda nät, glatt hejande barn som kommenterar något från morgonsamlingen eller en stolt scout som visar sin nytäljda herdestav. Många barn är det som har snidat egna stavar på lägret. Sådana stavar som Mose delade Röda havet med, David jagade lejon med och herdarna på Betlehems äng stod lutade mot när änglarna kom.
 
"Jag är den gode herden", sade Jesus. Det är gott att få krypa ner i sin sovsäck och veta att ytterst är det ingen scoutledare, utan Gud själv som har koll på sina får. Och varje liten scout får vara ett sådant får.
 
David Castor, Röke
 
4 augusti 2017

Skönt häng på JUMP

Onsdag 2 augusti

Hallå alla bloggläsare, dagen ute på Jump började på topp då vädret levererade och vi slapp äta frukost under en läckande presenning. Har varje dag funderat på att fixa till den på något sätt men det är ett projekt som fortfarande inte blivit av.

För övrigt är slaskgropen överdrivet fräsch i år då vi nu slänger det mesta i våran lilla gröna påse. Lite tråkigt tycker jag som hade sett fram emot att någon i socken skulle ta sig ett bad, men eftersom man är scout är det väl klart att naturen är prio ett.

Förmiddagen bestod som vanligt med workshop vilket hos oss betyder att någon inspirerande själ kommer och berättar något viktigt. Idag lyssnade vi till Elias som är missionär i Etiopien och som pratade om ”vem som är vår nästa” vilket slutade med att alla tog sig runt en bana antingen blinda, halta eller stumma.

Vår patrull fick idag ge oss iväg på ”aktiviteten utan namn” eller som nu kallas katapulttävlingen. En massa uppdrag runt lägerområdet där man vann slanor till sitt katapultbygge. Även om min egen grupps mästerverk inte blev så lyckat kan jag stolt säga att jag är kusin till vinnaren.

Eftersom vädret inte verkar bli lika gött imorgon då vi ska till Öland har eftermiddagens planer kommit att bli till Woodparty! Vollybollturnering, en massa musik och uppblåsbara pooler. Tänk att faktiskt kunna få tvätta sig, dröm.

Efter det som förhoppningsvis blir en fartfylld kväll väntar sovsäcken än en gång, hoppas att vi idag inte finner en padda i tältet. Ja, jag är scout, men det var faktiskt otrevligt.

Puss & Kram från JUMP!

Matilda Kårlin och Linus Bergendorff

2 augusti 2017

Från rofylld morgon till kaosartad kväll

Tisdag 1 augusti

Idag har Patrullriks startat på riktigt. Efter en rofylld morgon, där dock vissa blev väckta väldigt tidigt av en drönare som tog ovanstående fantastiska bild över Mossebo (tack Drönarmannen), var det äntligen dags för Hoppsan. Alltså Workshop, GodaHoppsudden och HÖPP.

Halv elva drog en tredjedel av scouterna till Öland för bad, lek och miljöombyte medan resten av scouterna spred ut sig på Jakobssons marker för hantverk och samarbetsövningar. Med stort engagemang tovade scouterna bollar, byggde insektsbon och tillverkade vandringsstavar. Någon drog till och med ut på en kort vandring med en ”munk” vid sin sida.

Och de scouter som hade åldern inne och vågade, kastade sig från höghöjdsbanans torn med skräckblandad förtjusning. Några tjöt av skratt, andra av skräck. Något som uppmärksammades i Radio Kalmar som sände direkt ifrån Patrullriks den här eftermiddagen.

Faktum är att lägret fått rejäl publicitet i media. Förutom radion har vi till exempel också haft besök av Blekinge läns tidning, Kalmar läns tidning, Östra Småland och Sveriges Television. Och imorgon kommer EFS egen tidning Budbäraren hit.

Dessutom tror jag aldrig att Mossebo fått så mycket uppmärksamhet i sociala medier som den här veckan. Sök på #mossebo, så får du se.

Efter en dag full med aktivitet är det lätt att tro att kvällen ska bjuda på lugn och ro med trötta scouter som grillar marchmallows över öppen eld och sjunger lägersånger. Men icke. Halv åtta prick utbröt det stora kaoset – lägerkaoset – en favorit i repris från Patrullriks i Mossebo.

Carina Karlund

1 augusti 2017

Andra dagen – uppbyggnad och förberedelser

Måndag 31 juli

Gårdagens strilande kvällsregn har förbytts i strålande morgonsol. Det slamrar i bajamajadörrar. Trygga, norrländska röster hörs från kallduschen. Scouter går förbi med alla upptänkliga former av kärror för att hämta mat. Funktionärer samlas i ledarfiket för frukost. Halv åtta spelas revelj för de som ännu inte vaknat. Undrar om det blir en ny revelj varje gång, som för vinnarna i Melodikrysset? Frukosten följs av gudstjänster i varje by.

Norrbottningarna har anlänt och sätter igång med att bygga spisar, surra slanor, gräva gropar och delta i den inofficiella tävlingen om vilka som bygger högst. Många av de övriga scouterna börjar bli klara och patruller ger sig ut på vift för att samla de HOPPemons som finns överallt på lägerområdet och svara på frågor om saker som en scout bör känna till. Andra spelar egentillverkad kubb, hugger ved eller vilar i den privata hängmattan.

På kvällen är det Bålibompa i familjebyn Hoppetossa och bylägerbål i de olika scoutbyarna. Skratt och allvar avlöser varandra och hejaramsorna ekar över ängen. På Bålibompat är stämningen hög när sketcher, lägersånger, ramsor och tävlingar avlöser varandra. Femtio meter därifrån pågår förberedelserna inför morgondagens stora begivenhet – höghöjdsbanan.

Kort sagt, en dag för i huvudsak uppbyggnad och förberedelser. I morgon drar det igång med aktiviteter på allvar!

Några bilder från dagen finns nedan. Vill ni se fler bilder, sök er till Patrullriks på Facebook och Instagram.

Hälsningar
Anders Runesson

31 juli 2017

Första dagen gav mersmak

Söndag 30 juli

Något har hänt i Mossebo. Något är annorlunda. På ängarna växer det inte bara blommor, utan nu har det växt upp mängder av tält. Och stora och små människor som surrar runt, pratar, skrattar, kramas och mår bra tillsammans. Solen skiner, det är varmt och doften av grillade hamburgare sprider sig. Det är Patrullriks i Mossebo, och det är fantastiskt.

Senast det var ett riksläger i Mossebo var 1999. Många som är här nu var med då också, och minns det med värme. Kanske bär även marken lägerspår. Ett naturens minne. ”Tänk om stenar kunde tala”, vad skulle de berätta då. Kanske att familjen Jakobsson, som härbärgerar lägret på sin gård, vandrat på markerna och planerat för det i flera år. Att ett stooort antal människor varit här och rest tält, fraktat gods, planerat mat och bett för lägret långt före den här dagen. Och nu går alla trådar ihop, och det blir ett läger. Ett läger som vi gör tillsammans, där alla är viktiga och bidrar på sitt sätt.

Idag söndag har det mesta handlat om uppbyggnaden av lägret. Patrullerna har kommit hit, börjat bygga ihop sina lägerplatser, sorterat sin packning och bekantat sig med lägerområdet. Och mitt i allt kommer Kalmars kommunalråd Johan Persson på besök tillsammans med lokalmedia och vill kika runt på lägerområdet. Ordnat kaos är väl en rättvis beskrivning. Och just när detta skrivs ihop kommer regnet och om 30 minuter är det lägerbål. Men det hinner hända mycket på en halvtimme…Och hur som haver är morgondagens väderprognos en enda STOR sol och 23 grader varmt, så kan det få regna lite idag.

(Ps. Vilken tur att jag inte blev riktigt klar med mitt blogginlägg före invigningen och lägerbålet, för nu kan jag berätta att regnet upphörde, stämning var på topp och smilbanden är rejält uttöjda. Tack alla deltagare och ledare för den här första fantastiska lägerdagen.)

Obs! Vill ni se fler bilder ska ni söka er till Patrullriks på Facebook och Instagram.

 

Hälsningar Per Sjölin

30 juli 2017

Nu byggs det för fullt – med kommunalrådet på besök

Kommunalrådet kollar bygget

Nu är det fullt med scouter i Mossebo och byggivern är stor. Det surras, hamras, sågas och huggs runt om i buskar och snår. Ganska många tält är redan resta och lunch i form av hamburgare har intagits. På Jump står volleybollplanen klar och en 2 meter hög stapel med brassestolar finns på plats. Överallt ser man gröna, orange och svarta patrullrikströjor (och en och annan tröja från 1999 när Mossebo senast arrangerade lägret har skymtat förbi). Just nu har vi dessutom Kalmars kommunalråd Johan Persson och en journalist från Östra Småland på besök. Jättekul att vi får uppmärksamhet för lägret!

 

30 juli 2017

Äntligen är det dax! TJOHO!

Äntligen är det dax! TJOHO!

Känns så roligt att deltagarna snart är på plats så att lägret kan börja. Jag älskar läger. Det har betytt mycket för mig genom hela mitt liv. Patrullriks är speciellt. Så annorlunda mot vardagen. Helt plötsligt tar jag tag i spindlar och småkryp och slänger ut dem ur tältet (jag som inte tycker om kryp) eller bara låter dem vara , jag äter på halvodiskade tallrikar, har på min samma kläder många dagar, håret står åt olika håll. Det blir andra saker som blir mer viktiga: möten och samtal med gamla och nya vänner, tid med Gud i Hans fantastiska natur, gudstjänster och bön och lovsång. Att vara på Patrullriks ger mig faktiskt ett andningshål i vardagen, tiden stannar av lite och vi alla landar här och nu.

När jag fick frågan att vara med och jobba med Patrullriks tvekade jag inte en sekund. Självklart ville jag vara med och få jobba för något som jag älskar och för att få ge tillbaka något som jag under min uppgift som varit så viktigt för mig. Som faktiskt format mig till den jag är idag. Läger är en del av mitt liv, min relation med Gud, familj och vänner. Vi delar en upplevelse tillsammans för lång tid framöver.

Visst har det funnits både dagar och nätter då jag funderat över hur ska det gå. Får vi ihop det, varför skulle en del av oss bli sjuka, inte orka eller tappa lusten?

Men då har jag haft målet i sikte – Jesus är vårt hopp! Jag vill att fler ska få lära känna Jesus och läger är ett sätt att visa på Honom som skapat oss och det liv vi lever. Vi behöver också varandra . Vi har bett mycket för lägret och jag hoppas att du – vare sig du vandrat med  Jesus länge eller om du är nyfiken på vem Han är – får lära känna Honom och Hans kärlek på nya sätt under lägret.

Idag är det lördag och ikväll när jag somnar har halva lägret kommit – så roligt, jag ser fram emot att få träffa er alla.

Vi gör lägret tillsammans så du är viktigt!

Välkomna till Patrullriks i Mossebo 2017.

KRAAAM Anna

 

29 juli 2017

Det drar i hop sig – nu längtar vi efter er!

Nu är det bara någon dag kvar innan Patrullriks 2017 börjar. I Mossebo är det full aktivitet för att få allt i ordning tills de första scouterna kommer lördag eftermiddag.

Under lägret kommer du kunna följa med i det som händer på lägret via vår blogg här på patrullriks.nu men även via våra sociala medier Facebook och Instagram.

28 juli 2017

Dan före dan före dan…

Nu är det bara någon dag kvar innan Patrullriks 2017 börjar. I Mossebo är det full aktivitet för att få allt i ordning tills de första scouterna kommer lördag eftermiddag.

Under lägret kommer du kunna följa med i det som händer på lägret via vår blogg här på patrullriks.nu men även via våra sociala medier Facebook och Instagram.

 

 

28 juli 2017