Gemenskap med Jesus i centrum

Lördag morgon 5 augusti

Då är nu en vecka i familjebyn avverkad och jag kan inte låta bli att känna mig nöjd och även lite förundrad över hur bra det hela har gått. I söndags sattes vi ihop med ett gäng människor. Några var bekanta sen tidigare, men de flesta var för mig helt obekanta. Nu skulle alltså vi inte bara dela kök utan även bygga kök, matplats dusch och allt som 13 barn och 10 vuxna kan tänkas behöva.

Barnen började leka och vi vuxna började lära känna varandra. Snabbt förstod jag att just vårt matlag hade fått den bästa platsen. Bakom ”köket” löper ett långt, brett, djupt och torrlagt dike. Detta blev snabbt ett tillhåll för de omyndiga i sällskapet. Det var det första de gick till om mornarna och det sista de lämnade (blev dragna ifrån) på kvällen.

Efter en dag eller två tänkte jag att vi nog hade fått den sämsta platsen i hela Hoppetossa. Först stukades det fötter. Sen byggdes det broar som lösning på problemet med dåliga hopp. När broarna var byggda drog kriget igång. Vilka som hade byggt vilken bro? Vilken bro som var bäst och vem som egentligen hade rätt att beträda vilken bro? Efter ytterligare en dag blev det någon sorts maktbalans och fokuset förflyttades till inte-nudda-marken-banan på andra sidan diket.

Om man någon gång tänkt tanken att ens barn på något magiskt sätt skulle förvandlas till idealbilden av en scout så fort de beträdde marken i Mossebo, så kom verkligheten snabbt ikapp en. Syskonkärlek är visst som ”vanlig” kärlek – är den äkta så frodas den oavsett omständigheter. Konflikter är en förälders ständiga följeslagare, men mitt i allt så finns det en frisk fläkt. Av allt som det kan bråkas om så är det en genre av konflikter som annars präglar den moderna förälderns liv som helt uteblivit denna veckan. Inte en enda gång har jag fått frågan ”får jag spela?”.

Att leva så nära andra människor som man inte känner där den gemensamma nämnaren är Jesus är väldigt uppfriskande. Vatten körs på kärror, ved kapas och klyvs, eld och kärror lånas från grannarna, vi ber tillsammans och kreativiteten flödar. Känslan av egendomsgemenskap gör sig påmind och det är förunderligt hur väl det går. Inte heller är vårt matlag unikt på denna punkt. Överallt i Hoppetossa står det byggen som vittnar på människors samarbetsförmåga. På kvällarna lyser fotogenlampor och ljudet av skratt och prat vittnar om gemenskap. Jesus är här och han har satt sin prägel på detta läger.

Patrullriks är en enormt positiv upplevelse som jag kommer att bära med mig. Det är mitt livs första scoutläger, men definitivt inte mitt sista!

Emma Ortiz, Markaryd

På Patrullriks facebook-sida finns en album med en massa bilder från fredagens marknad. Går gärna in och kolla.