Tankar från en trebarnsmamma på Hoppetossa

Lördag 5 augusti

Lördag 5 augusti

Din klara sol går åter upp och Pippi Långstrump, bläckblåsarna ljuder över ängen. Tidigare har även Hemglass muntra melodi varit representerad, smart drag för att få upp barnen. Tidsspannet mellan tapto och revelj tycks bli kortare och kortare för varje dag. 

Jag vaknar med en fot i ansiktet, och en annans huvud på min mage. Känner efter om kroppen finns kvar, och det gör den, i allra högsta grad, den känns på massor av ovanliga ställen.  Nattens vila blev kortare än vanligt i familjebyn. Lillebror fyllde mörkret med nattskräckseposet och behövde sin pappa. Synd att pappa hade nattjour i sjukstugan. Mammans famn fylldes på snabbt av både lilla och stora systers gråt, mammans hjärna fylldes av lätt stress som ökade i takt med ariornas intensitet. Fumlade efter mobilen, hittade skor, handdukar, blöjpaket och till slut mobilen som visade sig vara lika funktionell som vattenpelaren i vår minstings, efter två syskon, ärvda regnställ, noll…tyvärr. De numera vakna tältgrannarna fick ta hand om storasyster och jag, med ett ylande barn på varje arm, tog en arla morgonpromenad runt 02.30. Tacksam över pannlampan, över lätthittade skor, över uppehåll i skyfallet och tillslut en pappafamn i sjukstugan. Nåväl, framåt gryningen sov vi alla igen. 

Känslan i vårt matlag är ömsom hola baloa, ömsom skratt och en del damage control. Oavsett när vi börjar med maten så bryter alltid några av deltagarna ihop ungefär 10 minuter innan maten är klar. Någon lägger sig på marken och sparkar, en annan öppnar vattendunken. Det behövs många armar och knän här. Majoriteten är runt 5 år. Vi mutar en del, luras en del och överväldigas över vilken styrka som uppvisas i armarna efter varje tugga. En stund senare gläds vi över styrkan på kaffet. 

Vid middagen pratar vi om bidrag till marknaden, barnen kan tänka sig sälja gräs, sånger, kramar, gröten som blivit kvar från frukosten, skämt, vatten och tårtdekorationerna de skapat häromdagen av papper de finurligt hittat vid hoppetossatältet. Kreativiteten flödar. Med pedagogisk försiktighet förklarar vi att alla pengar vi samlar in på marknaden går till BIAL. “Neeheej” deklarerar barnen. Det ska bli godispengar, tycker vissa. Efter ytterligare pedagogiska genidrag och överläggningar, samtal om världens orättvisor och barns olika förutsättningar så bestämmer vi att för varje krona de tjänar får de lika många av oss att handla för på marknaden. Deal set. Vi får se vad det blir, om det blir.   

Det är roligt att vara på läger, barnen leker från havregrynsgröten till kvällens sista chokladmjölksdroppe. Att leva så här är tröttande, det tycker vi nog alla, marginalerna är inte stora. Men det som är roligt är så mycket roligare än vad det jobbiga är jobbigt. Det känns tryggt att släppa barnen här, vår äldsta dotter är sex år och nu går hon på upptäcktsfärd med nya och gamla kompisar. Vi hittar dem till slut, vid kiosken, föräldrarna förmanar och skrattar sen bakom skämskudden. De har tydligen sålt vatten och saft från vår dunk i random petflaskor, de har även efterfrågat allmosor till förmån för kioskens försäljning. Vi får kalla det kreativt. De tyckte vi varit för snåla. 

Den här veckan har vi samlat så många minnen tillsammans inför hösten, vi har levt nära och med varandra, bett tillsammans, somnat med näsan inborrade i barnens rökdoftande hår, skrattat mer än vanligt, lärt oss gå på bajamajor och surra, Surat över sura byxor, och när solen varit framme har vi njutit än mer. Vi har lärt oss mer om vem Gud är, och gått på roliga gudstjänster varje dag, barnen har tyckt om det och vi också. Vi har samtalat under fotogenlyktan vid bordet och tjuvätit chips när barnen äntligen sover. Upplevt neonrosa blixtar som skär genom himlavalvet och öronbedövande regn mot presenningen, barnen i famnen och chokladmjölk. Det är mysigt och respektingivande. Sällan upplevs åska så konkret som där och då. Många, många fina minnen till minnesbanken, Tack.    

Gud är så god mot oss. Tack för att vi fått omslutas av Hans omsorg och kärlek. Hela veckan har andats Guds närvaro i allt. Tack Gode Gud för fantastiska Dagar.  

Elna, mamma till tre musketörer på Familjebyn Hoppetossa